Fonder, stipendier och stiftelser

http://carina.se/index_sv.html

Kan vara nått för Amanda, delar ut till dansare.

__________________________________________________________________________________
http://www.norden.se/Om-oss/

Kan vara nått till @ work nätverket.

__________________________________________________________________________________
http://www.konstnarsnamnden.se/

Delar ut till enskilda konstnärer, rätt stor sannolikhet 24% att det blir nått.

__________________________________________________________________________________
http://www.norden.org/sv/nordiska-ministerraadet/ministerraad/nordiska-ministerraadet-foer-kultur-mr-k/institutioner-och-samarbetsorgan/institutioner/kulturkontakt-nord/kultur-och-konstprogrammet

Kan också vara nått för @ work nätverket.

__________________________________________________________________________________
http://www.norden.org/sv/nordiska-ministerraadet/ministerraad/nordiska-ministerraadet-foer-kultur-mr-k/institutioner-och-samarbetsorgan/samarbetsorgan/nordisk-film-och-tv-fond/nordiska-film-och-tv-fondens-stoedordning

Kan vara nått att kolla på till skräckfilmen.

__________________________________________________________________________________
http://www.norden.org/sv/nordiska-ministerraadet/ministerraad/nordiska-ministerraadet-foer-kultur-mr-k/institutioner-och-samarbetsorgan/samarbetsorgan/nordiska-kulturfonden/nordiska-kulturfonden-projektstoed


Bidrag kan beviljas exempelvis till konferenser, konserter, turnéer, utställningar, festivaler och forsknings- och utbildningsprojekt. Ett projekt kan genomföras både i och utanför Norden.


__________________________________________________________________________________
http://www.norden.org/sv/nordiska-ministerraadet/ministerraad/nordiska-ministerraadet-foer-utbildning-och-forskning-mr-u/soek-bidrag/nordplus-stoedordning

Nordiska ministerrådet, vi har tydligen haft med dom att göra osv.

_________________________________________________________________________________
http://www.ungdomsstyrelsen.se/kat/0,2070,6,00.html

Kan kanske vara nått för truth motherfuckerprojektet.

_________________________________________________________________________________
http://www.bra.se/

Brottsförebyggande rådet, definitivt intressant för truth motherfuckerprojektet.

_________________________________________________________________________________
http://www.brottsoffermyndigheten.se/

Kan hända att det finns en vinkling hos dom för Truth motherfucker.

_________________________________________________________________________________
http://www.kulturradet.se/sv/bidrag/

Kulturrådet, vi har säkert haft med dom att göra tidigare. Speciellt intressant för truth motherfucker då dom trycker på att dom stödjer kultur för barn och unga.

_________________________________________________________________________________
http://www.gafonden.com/

Stödjer projekt för barn och unga, bra till tryth motherfucker.

_________________________________________________________________________________
http://www.arvsfonden.se/

En klassiker. Bra till truth motherfucker.

_________________________________________________________________________________
http://www.ksla.se/

Kungliga skogs och lantbruksakademin. Alltså inte detsamma som sveriges lantbruksuniversitet.

_________________________________________________________________________________
http://www.socialstyrelsen.se/

Och så dom då, inte att förglömma.

__________________________________________________________________________________
http://www.kulturstiftelsen.se/forverkliga-ditt-projekt/

Postkodlotteriets stiftelse för kultur.

__________________________________________________________________________________
http://kulturstiftelsenarty.se/arty_verksamhet.html

Jobbar med kultur och näringsliv i västerås.

__________________________________________________________________________________
http://www.vastmanlandslansmuseum.se/

Museet.

__________________________________________________________________________________
http://www.rj.se/svenska/var_organisation

Riksbankens jubileumsfond. Deras mål stämmer ganska bra överens med vad vi tänkt i truth motherfucker och RJIET.

__________________________________________________________________________________

Skandiastiftelsen/Amphionstiftelsen
Stiftelsernas syfte är att lämna understöd för religiösa, välgörande, sociala, politiska, konstnärliga, idrottsliga eller
andra därmed jämförliga kulturella eller eljest allmännyttiga ändamål. Sammanträde och beslut om bidrag var tredje
månad, inget ansökningsdatum, ingen ansökningsblankett. Det behövs endast ett ansökningsbrev till båda
stiftelserna.Kan sökas både av enskilda personer och organisationer.
Adress:
Skandiastiftelsen/Amphionstiftelsen
c/o Skandia Bolagsjuridik
103 50 Stockholm
tfn. 08‐788 10 00

Ingen hemsida verkar det som?
_________________________________________________________________________________





Det här var dom som var hyfsat lätta att hitta till med googlesökningar och lite korsrefererade från hemsidor som har listor på vad man kan söka. Jag tog inte med små stipendier eller saker som verkade irrelevanta.

Forskningsförslag

Här kommer ett par av mina (Eriks) idéer på vad jag skulle vilja syssla med i RIJET. Det är saker som jag gått och funderat på och som jag skulle vilja syssla med. Saker som jag ser som mitt livsmål helt enkelt. Det är kanske nån slags exempel på hur jag tänker och vad jag är intresserad av.

Social energi

Riktning, fokus, uppmärksamhet och intention i sociala handlingar behöver utforskas. Experiment utförs på en scen: Vid vilket avstånd uppmärksammar man någon annans uppmärksamhet? Hur nära är en annan person egentligen när de är nära? Hur långt bort är egentligen en annan person när denna upplevs långt bort? Går det att säga något generellt om dessa saker? Hur känns det att vara uppmärksammad? Hur går det till att lägga märke till andra människor?
Till att börja med kan man göra en förstudie där man prövar sig fram med begrepp och experimentella former på scenen. Man kan till exempel undersöka om åskådare har samma uppfattning om när någon är nära, som de två personer man tittar på. Man kan pröva och fråga sig fram till på vilka avstånd eller under vilka former en person upplever en annans uppmärksamhet eller närhet.
Man kan maila socialpsykologer på olika universitet för att få förslag på litteratur.

Vad är andevärlden?

Till att börja med en utforskande, frågeställande förstudietext om det där som gäckar våran civilisation och som så många andra civilisationer sett som något helt oproblematiskt, det som existerar i utkanten av perceptionen. Det som ligger på gränsen till det tidlösa och det oändliga.
När väl förstudie är klar kan man börja systematisera och se mönster i uppfattningar, perceptioner och legender. Finns det någon röd tråd som går genom all kunskap om andevärlden?
Man kan göra en grov översikt över de generella uppfattningar i olika platser och olika tider. Vad för olika andeväsen talade man om? Vilka former tog dessa sig?

Permaculture i Sverige

Idén om permaculture innebär att man ska hjälpa naturen med minst möjliga arbetsinsats att producera det största möjliga överskott av livsmedel och råvaror, på ett sätt som gör att ingenting annat behövs än just det naturen producerar och den verkan människan kan göra med hjälp av naturens produkter. Permaculture bygger på idén om komplett självhushållning i ett löpande cyklist system där ingenting till slut behöver införas utifrån. Detta innebär att man odlar flera typer av växter i olika lager för att de alla ska frodas i harmoni. Det är inte frågan om permaculture fungerar eller inte, frågan är bara vad som måste inträffa för att vi ska inse att det är det mest harmoniska sättet att behandla naturen och oss själva.
Sverige har stora tillgångar på rent vatten, bra teknologi och vidsträckta skogar. Vad vi har emot oss är ett ganska kallt klimat, men med smarta lösningar kan vi överkomma denna svårighet.
Man kan till exempel ta fram ett koncept för hur man kan odla många olika typer av växter i samma område och se till att de alla får en roll i ett permanent, cykliskt förlopp.

Direkt fenomenologi i scenkonst

Hundra mil bort ser jag ett ansikte som rusar mot mig och möter mig på ett ögonblick.
Blixtrande förbi ser jag gult ljus. Just i utkanten av min perception ringlar sig en väg fram kantad av lik i rörelse fastspikade på pelare av trä. Tusentals döda ligger strödda över marken, män och kvinnor med skimrande vingar. Så är synen borta, men det gula ljuset består. Sex mörka gestalter sitter framför mig och jag står på knä med betongdamm i näsan och armarna sträckta uppåt. Jag reser mig och rösten som berättar hamrar sig in i mitt medvetande. Tiden rör sig inte efter linjal, den rör sig bakåt och framåt och åt sidan. Den häver sig i fält av vågor som sköljer över de mörka gestalterna. Min kropps trycks våldsamt ihop så att axlarna nästan tar i varandra och jag sugs uppåt och kastas ut ur ett rör in i tomrum och min kropp får plats igen och expanderar. Luft trycks in i mig och jag krossas nästan när den trycks ut med våldsam fart. Huden är alldeles för liten och spricker i tusen hårfina linjer. Sprickorna fortplantar sig och golvet spricker och rött ljus blixtrar fram och etsar sig in i medvetandet tusen gånger i sekunden. Mina handleder spricker sönder och avlånga blodiga stycken trycks fram. Inuti dem kan jag se benpipor. Styckena formas till svärd som snabbt faller sönder för mina ögon och en tyngd kommer över min kropp. Mina armar går först knappt att bära men sedan växer ryggen för att kompensera och jag kan gå, men framåtlutad. Jag tar några steg med jättes kropp. Dammet som yr kan nog lika gärna vara civilisationer. Civilisationer av bakterier eller människor som skingras till och med av endast vinddraget från min fot. Rösten tonar bort och de mörka gestalterna blir synliga igen. Jag drar min döda kropp sakta bakåt i ryckiga rörelser. Jag längtar efter kött och märg.

Truth motherfucker

Vi behöver ingångsfrågor till deltagare, det vill säga ungdomarna själva och de organisationer som kommer ingå i truth motherfucker projektet.
Berätta om hur det var när du gick skolan, vad kommer du ihåg av hur det kändes på lektioner och raster?
Hur var det att umgås med dina klasskompisar när du gick skolan?
Vad höll du på med på fritiden när du växte upp? Fanns det nånting som kändes viktigt att göra på fritiden? Fanns du med i nån slags sammanhang med andra människor efter skolan när du växte upp? Vad gjorde ni i sådana fall?
Fanns det någonting du gillade att göra i skolan?
Fanns det någonting du inte gillade att göra i skolan?
Fanns det några problem på skolan när du växte upp?
Fanns det några problem hemma när du växte upp?
Vad gjorde ni på fritiden när du växte upp?
Smarta frågor, inte ledande frågor, men frågor som folk ändå kan relatera till.
Kände du att du dina åsikter och tankesätt blev respekterade av vuxna när du var barn och när du växte upp?
Kände du att dina åsikter och tankesätt blev respekterade av dina kompisar när du växte upp?
Fanns det nån plats där du och dina kompisar kunde vara för er själva när du växte upp?

Konst, kultur och medvetande

En essä om hur konst, kultur och medvetande hänger ihop. Varje begrepp diskuteras för sig samt i ljuset av vad som sagts om de andra begreppen.
Man kan dela essän i en ostrukturerad, frågande, sökande del och en redogörande.

Medvetandets tre grundtillstånd

Rörelse

Rörelse är förändring från ett tillstånd till ett annat. Tillståndet kan vara länge eller kort tid. Det som är i rörelse förändras hela tiden, dess betydelse, dess plats, dess utseende, dess egenskaper. Rörelse äger rum både i medvetandet och utanför det. Vi kan röra kroppen i ett mönster och då kan det kallas ”en handling”, som att öppna en dörr, laga mat, dansa eller skriva en dikt. Rörelse i medvetandet är att tänka, att känna, att uppleva. Varje upplevelse är en rörelse, ofta både i kroppen och i medvetandet.
Det är rörelse som har potential att förändra det sätt medvetandet fungerar på, hur det opererar. Rörelse är altså det som formar medvetandet, det som påverkar det, men det är också medvetandet verkan, varje sak som uppstår är rörelse.
En medveten handling föregås av en rörelse i medvetandet och en n rörelse kommer i medvetandet när handlingen är genomför när man ser resultatet av en handling. När en rörelse i ,medvetandet är begränsat faller det in i mot det karaktäristika som gäller för repetition.

Repetition

Repetition är en återkommande rörelse. Det är ett återvändande till ett tillstånd som liknar ett annat tillstånd. Hur repetition upplevs varierar. Ibland upplevs det betryggande ibland upplevs det som tråkigt, allt beroende på sammanhang och person. Alla dogmer, institutioner och organisationer bygger är repetitiva. Alla lagar och standardiserade tillvägagångssätt är repetition. Repetition är det centrala i all organisation.

Nirvana

Detta är jagets bortfall och kontakten med hela universum. Det är den totala upplysningen. Nirvana är detsamma som stillhet, det är när medvetandet upphör med sin rörelse, det är när varken repetition eller rörelse äger rum. Nirvana kan upplevas som att jaget transporteras in i all djur, alla vattendrag, alla träd och alla saker. En annan variant är att det känns som att jaget lufts uppåt och splittras och befinner sig i hela universum. Nirvana kan också upplevas som ett mynt eller en spegel som vänds utåt. Efter explosion finns inte längre några frågor och ingen rörelse i medvetandet existerar. Alla problem och svårigheter blir upplösta. Nirvana finns utan tid, bortom tid. Därför kan detta tillstånd existera endast en sekund, eller kanske en stund. Ofta klämtar dock kroppen på porten och jagkänslan återvänder till kroppen. Det finns dock personer som befinner sig i detta tillstånd större delen av sin dag.

Konst

Vad är konst? Jag vill inte ställa mig utanför och titta på det som en liten bit av nånting, jag vill inte ställa mig utanför och betrakta det som att det är nått annat än det vi gör varje dag, det vi andas, det vi rör oss i. Jag vill inte ställa upp en tråkig definition om att det är det ena men inte det andra. Konst är inte begränsat av definitioner. Konst är inte det ena men inte det andra. Jag vill inte ställa mig till doms över någon annan och säga att det dom gör inte är konst. Jag har svårt att tänka mig att jag skulle säga till någon att det dom gör inte är konst. Det behöver inte betyda att jag är intresserad av just det dom själva håller på med, det kan hända att jag är det, det kan hända att jag inte är det. Konst är överallt, det är ett sätt att betrakta, ett sätt att vara, ett sätt att förhålla sig.
Konst kan betraktas som ett sätt att betrakta. Ett sätt att betrakta det man själv gör, det man gör tillsammans, eller det någon annan gör. Det som utmärker just konst som betraktelsesätt är att det utgörs av en rörelse i medvetandet. Så konst är inte något jag kan peka ut, jag kan inte dela in världen i det som är konst och det som inte är konst.
Så konst förefaller vara någon sorts rörelse i medvetandet. Ofta en utmanande rörelse, ofta en rörelse som verkligen känns i magen. En rörelse som söker, en rörelse som finns där helt otvivelaktigt. Men en rörelse som tvivlar. En rörelse som tvivlar på allt jag känner och allt jag vet. En rörelse som skakar om mig ibland när jag inte är beredd. Ibland när jag är beredd så händer inget. Kanske när jag är för trött. Eller kanske när jag inte riktigt är inställd i det fält som jag senare uppfattar att just den konsten verkar i.
Det förefaller mig tråkigt att tänka ”Konstverket”. Konnotationerna och allmängodset påminner mig att då får det endast handla om gamla oljemålningar från 1600-talet eller nån romersk byst i marmor. Jag säger inte att dom saker är tråkiga eller att de inte kan kännas som konst. Jag menar bara att den definitionen av konst är tråkig för den är så liten, så begränsad så snäv. Jag tänker mig ofta att våra liv är konstverk. Våra berättelser om vilka vi är är konstverk. För dom känns. Dom känns i mig när jag tar del av dom. Dom känns. Konst känns. Det är inte långt mellan en god berättelse och ett gott konstverk. Det har liksom samma verkan. Och konsten i sig berättar ju alltid en berättelse, samtidigt som en människas berättelse för mig ofta framträder som ett perfekt, realistiskt konstverk.
Jag vill inte vara förvirrande eller säga att allting är konst hela tiden överallt. Nej, missförstå mig inte. ”Konst” är ett högst användbart ord och jag tycker absolut inte det ska användas om allting lättvindigt. När man betraktar något som konst så stannar man gärna upp, sätter sig eller väntar. Man väntar och ser, känner efter, tar in lukter, lyssnar. Man är där helt enkelt. Såklart så kan man resa genom konst. Sitta på ett tåg eller i ett flygplan och se solen blixtra fram och dränka landskapet i sitt heliga ljus. När jag hamnar i det där börjar jag ofta gråta för det blir så överväldigande, just solens brinnande smekning av landskapet, av röken från skortstenen, av kullarnas mjuka avrundningar, av tallarnas stolthet, av vindens liv i grenarna. Jag kan sitta i timmar och betrakta hur solen sakta går ner och blänker allt mer orange i lingonriset. Jag kunde inte göra någonting så vackert. Jag kunde inte skapa en eldklot ofantligt långt bort och plantera riset bättre än så. Därför fylls jag med den yttersta respekt och vördnad för det ofantliga kosmiska konstverket som spelas upp i precis lämplig takt framför mig.
Abstrakt konst kan vara spännande. Man försöker i medvetandet att vrida och vända på några enkla linjer och föreställa sig vad det kan vara som dom avgränsar. Några områden med färg i samma ställe, vad kan dom betyda? Kan det vara en fågel där, eller ansikte där? Kan det vara något helt utan figur och form man försöker mana fram? Kan det vara en känsla av samhörighet eller en känsla av saknad? Kan det vara någon slags tomrum man försöker berätta om?
Eller varför inte 1800talets extremt realistiska verk? Hur man fångat varje spegling i vattenytan, varje tand i en mun och varje glänsande element i ett öga. Kan hända kameran konkurrerade ut mycket av vitsen med sådana konst, men hantverket, känslan, sinnet för extrem detalj går fortfarande att uppskatta.
Men tänk sedan scenkonst. Tänk kroppar som rör sig. Tänk varje kroppsdels erfarenhet. Tänk erfarenheten av varje kroppsdel. Tänk hur flera kroppar samverkar, påverkar, biverkar, avverkar, verkar. Tänk hur rösten ligger i halsen. Tänk hur orden spelar i rummet. Tänk hur orden spelar i medvetandet på skådespelaren. Tänk hur skådespelarens gester skänker ton, takt och kontext till det som sedan sägs. Tänk hur varje del i skådespelet inte är delar. Tänk hur skådespelet är en egen, perfekt värld innesluten i sig själv. Tänk hur höften ger energi till benet, hur foten ger energi till armen. Tänk hur golvet är den plats skådespelaren utgår ifrån och kastar fram sin kropp i tomrummet och skapar det utrymme hon tar plats i.  

Klansamhället, min idé framåt mot en gemensam idé om samhället

Varje individ i klansamhället bör ha ett fåtal andra personer som man kan vända sig till med ALLA glädjeämnen och problem. Detta fåtal personer bör stå i förtroende till individen, det vill säga man berättar inte om det man pratar om till personer utanför samhället, om det inte finns en uttryckt önskan om att göra det från individen. Utöver detta fåtal närmaste personer så har individen dessutom förslagsvis 30 andra personer att vända sig till, med glädjeämnen och problem, det vill säga hela resten av samhället. Mellan individen och de andra personerna finns inga regler eller lagar som bestämmer vad man inte kan samtala om, man ska kunna samtala om allt utan regler eller censur, man ska kunna fokusera på alla problem i tur och ordning. Men det är först och främst sina närmaste som man vänder sig till med problem. Detta innebär att samhället definieras som de personer man har förtroende med.

Utöver att ta hjälp av sina närmaste ska varje individ också kunna ta hjälp av alla de andra i samhället om så behövs. En individs förpliktelser och löften är förslagsvis i första hand riktade till de närmaste personerna, i andra hand till resten av samhället och i tredje hand till de personer som är utanför samhället.

När man hjälper en individ med sina problem bör man fokusera på just denna individs problem och glömma bort sina egna eller andras problem. När man behandlat problemet och förhoppningsvis löst det kan man gå över på nästa problem som någon annan har. Att man fokuserar på någons problem innebär att man behöver bortse från sina egna känslor, sin egen vilja och sin egen situation.

I samhället finns inga makthierarkier och ingen är mer värd än någon annan. Varje person har kunskaper och färdigheter och dessa bör tas till vara på, så att alla i samhället vet vad de andra är bra, så att alla vet vem de kan vända sig till vid glädje och problem. Dessutom bör varje individ i samhället veta vad de andra personerna är intresserade av att göra i samhället. Ingen måste ha en tydlig funktion i samhället. Det här samhället bygger på förtroende, inte arbetsfunktion. Detta till skillnad från Trepalium där personer endast värderas för deras arbetsfunktion. I detta samhälle finns inget arbete och inget Trepalium.

Man bör inte lättvindigt ta upp andras problem och glädjeämnen i samtal, det är i huvudsak individen själv som tar upp dessa. Annars riskerar man att hamna i en jävla massa tjafs och någon sorts billig såpopera. Men när det verkligen finns tid och utrymme för det, bör det gå att ödmjukt initiera samtal om andra individers problem och glädjeämnen.

Andra individers problem och glädjeämnen är, genom totaliteten av detta tillvägagångssätt inte bara deras egna, utan hela samhällets problem och glädjeämnen.

Därutöver kan samhället som sådant ha glädjeämnen och problem. Det vill säga glädjeämnen och problem som går utöver de individuella glädjeämnena och problemen. Dessa företeelser har med samhällets struktur att göra. Dessa företeelser går utöver individernas liv. Därför kallas de strukturella, för att det alltså finns ett mönster som kan skönjas i samhället. Samhällen har sådana glädjeämnen och problem. För att lösa problem i samhället bör alla i samhället delta i samtal om hur dessa problem ska lösas. Det viktiga är inte att alla säger något, utan det viktiga är att alla får en CHANS att säga något för att tillsammans lösa samhälleliga problem.



Denna idé blev till genom att jag fick en vision av människans hjärna, hur nerverna är förbundna. Varpå jag tänkte "Men är det inte sådär jag menar att samhället ska fungera? Jo". Resten är historia.

Horkheimer & Adornos "Upplysningens dialektik"

Anteckningar till till upplysningen dialektik

Riktlinje 3 x 20 minuters partier.

• Vad handlar boken om och var är det för sorts bok?
• Viktiga poänger i hur Horkheimer och Adorno tänker diskuteras.
• Slutkläm där jag fäller mitt eget omdöme.

Marxismen hos Adorno och Horkheimer Både Adorno och Horkheimer har tolkats som företrädare av marxismen i historieskrivning om västeruopa. Men de är noga med att inte referera till Marx böcker. Istället refererar de till

Homeros

Xenofanes

Platon

Francis Bacon

Spinoza

Voltaire

Hegel
Marquis de Sade

Kant

Goethe

Scheling

Schopenhauer

Tönnies

Nietzsche

Durkheim

Weber

Husserl

Freud

Varför det förhåller sig kan jag inte säga någonting säkert, men jag tänker mig att det försöker att inte stöta sig med andra Marxister. En annan sak som är märkvärdig är att Adorno och Horkheimer förutsätter att läsaren kan latin, för alla citat på latin är utan översättning. Hur som helst är det en ganska klassisk och tidstypisk bok i filosofi. Med det menas att den till form och struktur liknar andra böcker i 1940-talets filosofiska strömningar. Den är dock betydligt mer poetisk än del flesta andra jämförbara verk.

Upplysning = ”Ett framåtskridande tänkande” s.60. Detta är rätt bra definition på vad Adorno och Horkheimer menar med ”upplysning”. Men det är inte alltid så jävla trevligt med sånt där framåtskridande, för det är i framåtskridandes anda som världskrig, svält och arbeternas liv som slav kommer som svallvågor.

Meat and bones

Så tänker Adorno och Horkheimer. I upplysningens tanke finns, precis som alla andra tankar både tes och antites, ur vilken den enskilda tanken är sprungen såsom en syntes. Tanken om upplysningen bygger på myterna och hämtar kraft ur dem. I sin mest tillspetsade form försöker upplysningen skilja sig med rationalitetens hjälp från de irrationella myterna. Men eftersom upplysningen hämtar kraft från myterna är detta en omöjlighet, även fast det fortfarande finns en rörelse bort från det irrationella och myterna.

Strävan efter upplysning är det som gör människan specifik, det är så att säga en människospecifik strävan. Inga andra varelser som vi känner till har en chans att gå denna väg. Upplysning är frihet och slaveri på samma gång och innefattar både barbari och harmoni, upplysningen innefattar både Hitlers koncentrationsläger och den totala friheten.

Adorno och Horkheimer tänker sig att ett animistiskt tänkande, alltså ett tänkande där allt i världen är besjälad och tillika ett tänkande som inbegriper magi är antitetiskt till upplysningstanken. Animismen besjälar saker, industrialismen försakligar själslivet. Upplysningen har försökt att göra världen åtkomlig genom bildlika eller mattematiska symboler, men misslyckats med detta.

s.44 ”Middagstimmens paniska fasa, den skräck med vilken människorna plötsligt blev medvetna om naturen som allväsen, har fått sin motsvarighet i den panik som nu i varje ögonblick ligger färdig att bryta ut: människor väntar på ett en värld utan utgångar skall sättas i brand av ett allväsen som utgörs av dem själva och som de inte har någon makt över”

Är ett bra exempel det poetiska framställningssättet i den här boken. Det finns många andra passager som är mer sakliga. Ännu andra passager är distanserat analytiska medan vissa passager är ursinniga. 

Denna bild illustrerar hur myterna och rationaliteten möts och upplysning uppstår. Varefter upplysningens tankar stelnar och blir dogmatiska myter som alla plötsligt börjar ta för givna. Och på nytt rullar denna process vidare i sitt cykliska förlopp.

Vid varje vändpunkt i mänsklighetens historia har lager av handlingskraftiga människor burit den framåt och trängt bort myterna, från övergångarna mellan antikens religion fram till renässansen, reformationerna och borgerlighetens ateism. Dessa handlingskraftiga människor gör efterhand denna process automatisk, förnuftet lämpas överbord av dessa människor som fått produktionsmedlen i arv. Maktens rättfärdigande äger rum i mytens magiska cirkel.

”Det är de konkreta arbetsbetingelserna i samhället som framtvingar konformiteten och inte den avsiktliga påverkan som därutöver gör människorna dumma och avskär dem från all insikt.” s.52

Citatet faller tillbaka på marxismens historieuppfattning, och förklarar den. Med detta menas att det är samhällets form, samhällets verkan som tvingar människorna till ett visst tänkande, det stöper människornas tänkande i samma form och får dem att tänka på samma sätt. Detta gäller för både kapitalägare och arbetare, det vill säga det gäller för både de som kontrollerar produktivkrafterna och de som använder dem och utnyttjas och får endast en liten beskärd del av det goda som kommer från deras arbete, det vill säga de smutsiga, tunga, monotona, farliga arbeten som äger rum i fabriker, på smutsiga fikarumsgolv, på byggarbetsplatser, i skolorna, på järnvägen, på oljeplattformar i haven, i stålverken. Dessa arbeten formar med andra ord människan till enkelriktad, blind lydnad utan egen initiativförmåga, för att uttrycka det tillspetsat och polemiskt. De breda lagrena i samhället är till sådan grad bedragen att det framsteg som kallas ”upplysning” i ...”människorna eftersträvar sin egen förminskning och lättstyrdhet som ett [så kallat] ”framsteg” ”.s60

Religiöst offer avvisas i kapitalismen som verkningslöst. Men offret finns kvar: det är nu arbetaren som offrar sitt jag i sitt arbete. Arbetaren blir en kugge i en enorm maskin. En maskin som tar mer energi av arbetaren än vad arbetaren får tillbaka. I det kapitalistiska systemet avyttrar civilisationen mer energi än den får tillbaka. ”Den som försakar avyttrar mer av sitt liv än han får tillbaka, mer än det liv han bevarar.” (s.71) Detta är kärnan i den inbyggda och nödvändiga orättfärdiga förhållandet i kapitalismen. Civilisationens historia är på detta vis historien om försakelsen. ”Detta kommer till uttryck i organisationen av ett falskt samhälle, där var och en står utanför och blir lurad.” (s.71)

Om fatum det mytiska ödet. I myterna om Odysseus kan man redan där se tanken om handel med produktionsöverskott. Grunden till den antika ekonomin var självhushållning (s.76), men ett visst, kanske tillfälligt byte kunde äga rum, och det är ett sådant byte baserat på list som man kan upptäcka vid flera tillfällen i myterna om Odysseus. På det viset har Odysseus tillägnat sig den ”kapitalistiska ekonomins princip, att hänsynslöst följa det atomistiska intresset.” (s77-78). Det vill säga idéen om att sälja till vinst, oftast på grund av andras arbete.

Kant citeras när man i andra delen ska förklara vad upplysning är för något ”människans utträde ur sin självförvållade omyndighet. Omyndigheten är oförmågan att begagna sig av sitt förstånd utan annans ledning.” (S.97) Tanken är att förståndet, i kraft av att vara det som det är, fogar samman enskilda insikter till en systematisk helhet. Förståndets systematik använder principer för att generera kunskap. Att tänka är i denna mening att upprätta en vetenskaplig ordning där man använder sig av allmängiltiga principer. Dessa principer må vara någonting man bara hittar på, medfödda idéer eller förenklingar. Förnuftet kan ses som en förmåga att genom det enskilda få kunskap om det allmänna.

Till slut så visar sig industrisamhället i vetenskapen: Alla experiment och slutsatser måste kunna kontrolleras, härledas, återupprepas, analyseras. ”Allt som existerar betraktas från exploateringens och förvaltningens synpunkt. Allt blir till en process som kan upprepas och ersättas, till blotta exempel på systemets begreppsliga modeller, också den enskilda människan, för att inte tala om djuren.” (s.100). Men förnuftet är ingen ledstjärna och kan aldrig vara det, förnuftet är tomt. Att man låter förnuftet råda kommer ur en vilja att tämja den del av människan som är kaotisk och känslomässig. Man har bannlyst människans kaotiska känslor som förslavande. Förnuftet självt är dock verkningslöst och lamt, det drivs inte av någonting speciellt.

Numer tar sig all masskultur liknande uttryck, oavsett om det gäller TV, radio, film eller press. Även de politiska lägrena och industrialismens utställningar, allt stöps det i samma form. Infrastruktur och det tekniska framåtskridandet tryggar individens fortlevnad, men det enda som egentligen gynnas är den "totala kapitalmakten." (s.137) Bilar, bomber och bio håller ihop det moderna masskultursamhället. "Tills vidare har har kulturindustrin inte nått längre än till standardisering och serietillverkning och offrat allt det som skiljde ett konstverks logik från det samhälleliga systemets." (s.138) Men detta är inte teknikens fel, utan detta gäller för hur tekniken används i det rådande ekonomiska systemet.

Kommunikationen och kunskapsförmedlingen i masskulturen fungerar bara en väg, mottagaren sitter passiv medan kulturindustrin fyller hennes medvetande med det material som det kapitalistiska systemet önskar för att hålla sina slavar kuvade. Masskonsumtionen serietillverkar miljontals olik produkter av varierande priser, endast med samma tanke, att ingen ska slippa undan konsumtionen. Så att varje person känner att just den här prylen passar mig och köpet är ett faktum oavsett om det gäller volvobilar, guccikläder, legobitar eller iphone. Skillnaderna i likvärdiga produkter har inget att göra med att de har skiljda syften, skillnaderna är bara ett knep för att få sälja mer.

I kapitalismen blir kulturindustri detsamma som underhållningsverksamhet och underhållning är en förlängning av arbetet. Underhållning blir någonting som man ägnar sig åt så att man sedan kan gå tillbaka till sin repetitiva, mekaniska arbetsuppgift. I underhållningen behöver man inte tänka på sitt lidande. Den befrielse som underhållningen utlovar är befrielse från tänkande. (s.162) Filmernas manus består inte av någon sammanhängande handling, istället satsar filmskapare på det som säljer mest biljetter. Filmernas manus följer formeln "Getting into trouble and out again", med vissa mindre variationer. (s.170 )Till sin natur blir därför även filmerna lika repetitiva, de stöps i samma form, så att arbetets repetitiva moment lyser igenom även i filmen. Men människans mekaniska arbetsuppgifter dominerar hennes tankevärld så totalt så att även fritiden formas efter arbetsuppgifternas utförande, så att när hon motionerar springer hon runt runt i samma cirkel, sitter på sin motionscykel och trampar runt runt eller drar och drar i sin träningsmaskin, allt helt utan initiativ eller fantasi.

Dagens samman smältning av kultur och underhållning urvattnar kulturen på dess värde. Underhållningen å sin tur smälter samman med kapitalets marknadsföring, hjältens karisma smittar av sig på hans bil så att bilen blir lika åtråvärd som hjältens egenskaper, cigaretterna som röks i filmen hamnar i fokus och "oj titta vad frän man är om man röker sådana där." "Ju mindre kulturindustrin kan utlova, ju svårare det är för den att framställa livet som meningsfullt, desto tommare blir med nödvändighet den ideologi den förkunnar." (s.165) När man närmar sig ett språk som talar om sanning i kulturindustrin väcks genast en förhoppning om att man ska komma in på diskussioner om affärer, det syfte som i verkligheten ligger bakom. I kulturindustrin används språket endast om det har ett tydligt praktiskt syfte. Värdeomdömen blir till reklam eller svammel. Därför drivs alla tankar till en oförpliktigande vaghet.

Det kapitalistiska samhället tål inte avvikare. Dessutom behövs en syndabock för allting som känns fel. Dessa två tendenser tillsammans med en allmän paranoia kom till ett crescendo i andra världskrigets tidiga skeende och den förintelse av främst judar som ägde rum.

Slutklämm

Allmänt vad jag tycker om boken. Jag tycker den är rätt intressant, men den är skriven ganska målande, luddigt och upprepande. Man dansar runt ämnet en del och anstränger sig inte för att komma till kärnan av det man vill säga. Boken är skriven som nån sorts manisk blandning mellan poesi, essä och filosofiskt verk. Jag har läst många liknande böcker som jag tyckt varit mer intressant, mer välskriven och mer direkt på sak. Men jag har också läst väldigt många liknande böcker som varit astråkiga, helt ointressanta och bäst använda för isolering eller till att tända brasor. Jag ser marxismen som ett allmänt sätt att analysera nationalekonomiska förhållanden, och jag tror det var ungefär så Marx själv tänkt. Med det menas att marxismen för Marx, och för mig, inte är eller någonsin kommer vara en ideologi, utan det är snarare en mattematisk samhällsanalys, må vara till största del uttryckt i ord. Det är väl ungefär så Horkheimer och Adorno behandlar marxismen, men dom gör det onyancerat och använder inte sitt eget eller någon annans tänkande för att kritisera eller nyancera marxismen. Därför blir deras uppfattning av marxismen en dogmatisk religionslära bortom all kritik, vilket jag tycker gör det bitvis svårt att ta dem på allvar.

Jag tycker bokens stora förtjänst är att visa upp baksidorna med upplysningstanken. Man utmanas att inse förnuft, vetenskap, administration och att hålla reda på var enda liten jävla grej är nog varken möjligt eller önskvärt. Vi måste släppa lös de första impulserna, det vilda, det kaotiska åtminstone till viss del, annars kommer det gå åt helvette, ännu mer än vad det redan har gått åt helvette.

En annan förtjänst i boken är ett gott användande av styckesindelning. Bra styckesindelningar annonserar tidigt vad resten av stycket kommer handla om, och precis på det viset används styckesindelningarna ofta.

För mig i alla fall brukar det dröja några månader innan jag har chans att verkligen bedöma om nånting jag har läst egentligen har gett mig någonting bra. Processen går till så att jag ställs inför en situation och tillgriper då alla teoretiska medel jag har. Det är först då jag ser vilka teoretiker, vilka böcker och vilka historiska epoker som i den givna situationen har en chans att säga mig någonting nytt, någonting spännande, någonting som känns. Vill ni som jag säkert kommer vilja, fräscha upp minnet så är det bara att ni går in på www.tmsvenska.blogspot.com för att se om ni såväl som jag kanske kan få denna process att växa.

Som sista slutkläm vill jag citera från sid 239 "Det står ens stor hund mitt på motorvägen. Om den obekymrat lufsar vidare kommer den att bli överkörd. Dess vänliga uppsyn  vittnar om att den i vanliga fall är bättre omhändertagen, ett husdjur som inte behövt slita ont. Den högre borgerlighetens söner har inte heller slitit ont, och det har inte varit mindre skyddade än hunden som snart blir överkörd; men ser de lika obekymrade och fridfulla ut?