Varje individ i klansamhället bör ha ett fåtal andra personer som man kan vända sig till med ALLA glädjeämnen och problem. Detta fåtal personer bör stå i förtroende till individen, det vill säga man berättar inte om det man pratar om till personer utanför samhället, om det inte finns en uttryckt önskan om att göra det från individen. Utöver detta fåtal närmaste personer så har individen dessutom förslagsvis 30 andra personer att vända sig till, med glädjeämnen och problem, det vill säga hela resten av samhället. Mellan individen och de andra personerna finns inga regler eller lagar som bestämmer vad man inte kan samtala om, man ska kunna samtala om allt utan regler eller censur, man ska kunna fokusera på alla problem i tur och ordning. Men det är först och främst sina närmaste som man vänder sig till med problem. Detta innebär att samhället definieras som de personer man har förtroende med.
Utöver att ta hjälp av sina närmaste ska varje individ också kunna ta hjälp av alla de andra i samhället om så behövs. En individs förpliktelser och löften är förslagsvis i första hand riktade till de närmaste personerna, i andra hand till resten av samhället och i tredje hand till de personer som är utanför samhället.
När man hjälper en individ med sina problem bör man fokusera på just denna individs problem och glömma bort sina egna eller andras problem. När man behandlat problemet och förhoppningsvis löst det kan man gå över på nästa problem som någon annan har. Att man fokuserar på någons problem innebär att man behöver bortse från sina egna känslor, sin egen vilja och sin egen situation.
I samhället finns inga makthierarkier och ingen är mer värd än någon annan. Varje person har kunskaper och färdigheter och dessa bör tas till vara på, så att alla i samhället vet vad de andra är bra, så att alla vet vem de kan vända sig till vid glädje och problem. Dessutom bör varje individ i samhället veta vad de andra personerna är intresserade av att göra i samhället. Ingen måste ha en tydlig funktion i samhället. Det här samhället bygger på förtroende, inte arbetsfunktion. Detta till skillnad från Trepalium där personer endast värderas för deras arbetsfunktion. I detta samhälle finns inget arbete och inget Trepalium.
Man bör inte lättvindigt ta upp andras problem och glädjeämnen i samtal, det är i huvudsak individen själv som tar upp dessa. Annars riskerar man att hamna i en jävla massa tjafs och någon sorts billig såpopera. Men när det verkligen finns tid och utrymme för det, bör det gå att ödmjukt initiera samtal om andra individers problem och glädjeämnen.
Andra individers problem och glädjeämnen är, genom totaliteten av detta tillvägagångssätt inte bara deras egna, utan hela samhällets problem och glädjeämnen.
Därutöver kan samhället som sådant ha glädjeämnen och problem. Det vill säga glädjeämnen och problem som går utöver de individuella glädjeämnena och problemen. Dessa företeelser har med samhällets struktur att göra. Dessa företeelser går utöver individernas liv. Därför kallas de strukturella, för att det alltså finns ett mönster som kan skönjas i samhället. Samhällen har sådana glädjeämnen och problem. För att lösa problem i samhället bör alla i samhället delta i samtal om hur dessa problem ska lösas. Det viktiga är inte att alla säger något, utan det viktiga är att alla får en CHANS att säga något för att tillsammans lösa samhälleliga problem.
Denna idé blev till genom att jag fick en vision av människans hjärna, hur nerverna är förbundna. Varpå jag tänkte "Men är det inte sådär jag menar att samhället ska fungera? Jo". Resten är historia.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar